Den Sibiriska katten
Bakgrund Sibirisk katt
Ursprungligen befolkades Sibirien av nomader, fiskare och jägare och den Sibiriska katten härstammar enligt många från de ryska immigranter som under 1700-talet tog med sig katter när de flyttade till Sibirien. Sibirien är inget jordbruksland och katten var ett älskat husdjur och behövdes inte i första hand till att hålla råttorna borta från sädesmagasinen.
Med tiden så utvecklade katterna en lång, tjock och vattenavstötande päls. Det hårda livet formade dem till utmärkta jägare. Långt ifrån Europa utvecklades dessa katter till en frisk och härdig ras där endast de starkaste kunde klara sig i det bistra klimatet.
I Royal Canins Kattencyklopedi kan man läsa att den Sibiriska katten troligen levde i det vilda i Ryssland ganska länge och att den förmodligen är ett resultat av korsningar mellan tamkatter som förts till Sibirien och Ukraina och lokala vildkatter. Dessa korsningar anpassade sig sedan till det rådande klimatet och fick på så sätt det utseende vi känner igen i dag. När man pratar med ryska uppfödare hävdar de dock att detta inte är sant eftersom det ute i de vilda i Sibirien inte finns några vildkatter. De inte kan överleva där på grund av det bistra klimatet. Snödjupet är för stort och kylan för hård.
Så småningom kom rasen tillbaka över Uralbergen till Moskva och St. Petersburg och kattklubbar uppmärksammade under 1980-talet den enastående rasegenskapen hos den Sibiriska katten som unik. Rent genetiskt sett har dessa katter varit åtskilda från europeiska katter i mer än 100 år. I och med glasnost och Berlinmurens fall öppnades gränserna mot öst och Sibirierna började spridas i Västeuropa.
Rasens härkomst kan ses från två olika vinklar; dels den planerade aveln och uppfödningen som började i St. Petersburg 1987, dels den historiska benämning i det forna Ryssland på stora, långhåriga katter från de östra delarna av landet som Sibirier. Redan i slutet av 1800-talet omnämns den ryska långhårskatten i utgåvan av Harrison Weirs "Our Cats"! Det dröjde dock innan den Sibiriska Katten etablerades som raskatt utanför Ryssland.
Spridningen av rasen började i Europa under slutet av 80 talet. 1987 köptes Mussa en rödtabby och vit honkatt och Tima en hane i St Petersburg av Hans och Betty Schulz i Berlin som födde upp de första Sibiriska katterna i Tyskland. De hade katteri Newski. 1990 registrerades ett femtiotal exemplar i Europa, och det var samma år som rasen importerades till USA och började utvecklas även där.
1991 kom den första Sibiriska katten till Frankrike och 1992 anlände den till Finland. 1997 godkändes rasen av Fédération Internationale Féline d´Europé (FIFe) och fr.o.m. 1998 fick rasen certifikaträttigheter. Det dröjde dock ända till år 2000 innan 10 Sibirier importerades till Sverige. I dag är rasen spridd främst i Ryssland, USA, Skandinavien och Östeuropa samt Tyskland. Den finns även i andra europeiska länder samt Australien men inte i något större antal.
Sibirisk katt i Sverige
Trots att den Sibiriska katten har funnits en längre tid i vårt grannland Finland, var det inte förrän år 2000 som de första Sibiriska katterna kom till Sverige i någon större mängd. När man talar med uppfödare av den sibiriska katten hänvisar de ofta till år 2000, som de året Sibbarna kom till Sverige, och att de tio katter som togs in då var de första i Sverige, men egentligen var det faktiskt två ”norsk-finska” sibiriska katter som var de två första Sibiriska katterna i Sverige. I den tredje sibirierkullen som föddes i Finland, föddes en honkatt Siperiankulta Beloshka. Hon såldes till en kvinna I Norge som senare flyttade från Norge till Sverige 1997 När hon flyttade följde såklart Beloshka, och hennes andra sibiriska katt, Essenia Rossity (född i Ryssland) med. Dessa två kastrerade honkatter var med alla sannolikhet de två första Sibiriska katterna i Sverige.
De första Sibiriska katterna som var tänkta för avel importerades dock år 2000.
Det var en ryskfödd kvinna, Vera Marklin Kravtsova och en svenskfödd kvinna från Skellefteå, Gunilla Wikström, som tillsammans importerade de första tio katterna tänkta för avel. Vera Marklin flyttade till Sverige från Ryssland 1993 och förvånade sig då över att inte den sibiriska katten fanns i Sverige. Gunilla som tidigare fött upp Birmor fascinerades av rasen och tillsammans beslöt de att importera Sibiriska katter till Sverige. Här nedan kan du läsa vad Vera själv säger om varför hon importerade dessa katter:
”Jag är född i Ryssland och där har jag uppfött Afghanhundar. Mitt intresse för katter har också alltid varit stort ända sedan min barndom.
När jag kom till Sverige blev jag förvånad över att den Sibiriska katten inte fanns där. Då jag känner till de fina egenskaperna hos denna kattras ville jag att även svensken skulle få möjlighet att bekanta sig med den. Jag talade med en väninna i Skellefteå om min önskan att skaffa hit denna ras från Ryssland. Vi kom överens om att samarbeta. I ca 6 månader kontaktade vi olika uppfödare i Ryssland via telefon och vi tog även kontakt med en expert på genteknik , Irma Sjustrova. Hon var oss mycket behjälplig när vi skulle välja ut katterna. Vi var noga med att välja ut lämpliga kattungar med fina stamtavlor, eftersom vi kände ett stort ansvar som de första uppfödarna av denna kattras i Sverige. Sju katter kommer från Moskva, och de tre övriga från Sankt Petersburg.”
Katterna som togs in till Sverige var:
Chalcedon Valenvic, SIB ny 23, Chryanthema Valenvic, SIB ny 23, Tajga Valenvic, SIB n 24
Dessa tre katter kommer från Sankt Petersburg. Chalcedon och Chrysantema är helsyskon och Tajga är halvsyskon med de övriga två.
Brus, SIB n23 , Betsi, SIB n 24, Berta, SIB n 24
Dessa tre katter kom från Moskva och är helsyskon ur samma kull.
Evlalia Saint Andre, SIB n 23, Jeanne from Russian Kings of Siberian Forest, SIB n 09, Lubava Rossity, SIB f 09 24,
Pelagea Veshy Son, SIB as 09 24
Alla dessa katter kom från Moskva. Noteras kan att Evlalia är släkt med Chalcedon och Chrysanthema på fädernet.
Med dessa tio katter Startade aveln av Sibiriska katter i Sverige.
Vad kännetecknar en Sibirisk katt?
Har man en Sibirisk katt, ja då har man både en katt och en hund allt i samma djur!
Den är egensinnig, men samtidigt otroligt social och kärvänlig på sina egna villkor precis som en katt brukar vara. Den Sibiriska katten har ofta en stark personlighet och karaktär. Den är verkligen en individ och ingen dussinkatt. Samtidigt är den lättlärd, trogen och följer sin ägare i vått och torrt precis som en hund. Den är mycket pratsam och har ofta underliga små ljud för sig. Ofta skapar den ett speciellt förhållande till sina ägare, precis som hundar skaffar sig till sin flockledare. Både Sibiriern och hunden är mycket väl medvetna om vilka regler deras ägare (ledare) satt upp för dem och att de borde lyda dessa. Till skillnad från hunden som lyder reglerna av kärlek till flockledaren så gör Sibiriern som de vill i alla fall, trots att de älskar sin ägare. För att de älskar sin ägare, det kan man inte ta miste på!
De Sibiriska katterna är mycket tillgivna katter, som brukar komma väl överens med både barn och andra djur i hemmet. Jag har själv ett exempel på en av mina foderkatter, Paloma, som faktiskt till och med kommer överens med hamstern i huset. Hon förstår att det är en del av familjen och inte mat.
Sibiriern är en god jägare och trivs väldigt bra med uteliv. Den är mycket anpassningsbar och trots att den tycker om att vara ute, kan den utan problem vara innekatt i en lägenhet bara den får tillräcklig aktivering. Den Sibiriska katten älskar att klättra och trivs på höga höjder. Den kräver en del utrymme för att må bra, eller snarare chans att få klättra, springa och leka. Kan man bara tillgodose dessa behov så trivs den alltså även inomhus. Sibirier är aktiva, energiska nyfikna katter, som vill vara med överallt och som leker mycket långt upp i vuxen ålder. Den Sibiriska katten kräver alltså aktivering och att få använda sitt huvud för att må riktigt bra. Det är inte en katt för en människa som jobbar hela dagarna och som inte kan tänka sig att tillbringa kvällarna med att aktivera och gosa med sin katt. Många Sibirier tycker förvånansvärt nog om vatten och de kan sitta i timtal och leka med vatten från en kran, eller till och med ta sig en simtur från båten om tillfälle ges.
Sibiriern är stor, kraftig och muskulös. I Mikael Pollards bok från 2003, ”Stora boken om katter”, beskrivs nyckelbegreppen för den Sibiriska katten vara: Stora, massiva och starka. Detta stämmer väl överens med verklighetens Sibirier. Den ser inte så stor ut, men när du tar i den och lyfter den blir du förvånad över muskelmassan och vikten. Den känns verkligen massiv och mycket större än den ser ut. Sibiriern är inte högbent och lång i kroppen och den ser därför inte stor ut på samma sätt som Norsk skogkatt eller Maine Coon gör. Snarare är den medelstor och väldigt grov i kroppen samt bred över bringan och nacken. Kroppen är rektangulärformad. Tassarna är stora, grova och runda. Svansen är lång med rundad tipp. Hankatterna kan bli mycket stora och väga ända upp emot 10-12 kg. Dock ligger nog den normala storleken och vikten hos våra svenska Sibiriska hankatter på runt 6-7 kg. Honkatterna brukar väga runt 5 kg. Den Sibiriska katten utvecklas och växer långsamt. Man brukar säga att den är fullvuxen och färdigutvecklad vid ungefär fem års ålder.
Den Sibiriska katten har en kraftig vattenavstötande päls, med tjock varm underull och sträva lite hårda täckhår i överpälsen. Pälsen får inte ligga slät mot kroppen utan den ska stå ut litegrann från kroppen. Den Sibiriska kattens vuxenpäls kommer relativt sent, men när den väl får den bör den ha en pälskrage runt huvudet.
Den Sibiriska katten har pälstofsar mellan trampdynorna och även tofsar på och inuti öronen. Huvudet är brett, med relativt små något framåtlutande öron som sitter med bra bredd emellan dem. Pannan är bred och lite rundad. Hakan ska vara svagt vikande. Det är den enda kattras som enligt sin standard i FIFE ska ha en vikande haka. Ögonen är ovala och lite snedställda. Alla färger på ögonen är godkända enligt FIFE men man föredrar gröna ögon. Den Sibiriska katten finns i alla färger och mönster, dock är den inte godkänd som maskad variant inom FIFE och SVERAK som vi i Sverige tillhör. När man tävlar på utställning delas rasen upp i flera grupper beroende på färg.
Rasen indelas i följande grupper på FIFE utställningar:
1. Svart eller blå
2. Svart eller blått med vitt
3. Brunagouti och blåagouti
4. Brunagouti och blåagouti med vitt
5. Röd, creme, svartsköldpadd, blåsköldpadd - både agouti och non-agouti
6. Röd, creme, svartsköldpadd, blåsköldpadd - både agouti och non-agouti med vitt
7. Samtliga silver
8. Samtliga silver med vitt
9. Vit
På en utställning bedöms man också efter hur väl man följer den standard som finns för Sibirisk katt. Olika kattförbund har olika standarder, så alltså tillämpas olika standarder vid bedömningen beroende på vilket förbund man tävlar i. Dessa standards skiljer sig lite grann åt i olika saker, men har naturligtvis också vissa likheter och gemensamma beröringspunkter.
|
Hem